Är det vädret eller?

Jag väljer att skylla på vädret. Jag är så trött. Fryser gör jag också. Mina fingrar är iskalla. Burrburr.
Denna vecka skulle jag egentligen inte ha jobbat. Men nu blev det så endå! och jag klagar inte. Bara det att jag planerade några saker denna vecka som jag skulle ha gjort, eftersom jag inte varit ledig på väldigt länge så har jag inte hunnit så mkt. Men det är kul att jobba och jag gillar ju pengar. Så jag får skjuta upp vissa saker! :) Visserligen har man ju varit ledig nåndag eller två. Men då hinner man inte så mkt, för då är man så trött. Haha.

Inatt drömde jag jätte konstigt.

Jag och Abbe var utomhus. Det var sommar. Tydligen var det massa bad guys i stan som var ute efter att kidnappa flickor. Riktigt läskiga typer.

Känslan i drömmen var obekväm och jätte hemsk. Vi försökte komma bort från dessa typer genom att "smälta" in. Vi försöker gå som vanligt för att komma därifrån men då träffas jag i huvudet av ett......... stort äpple. Det var det som dem sköt med för att få oss tjejer ur balans.

Jag ramlade ner på gräsmattan, snurrig efter smällen av det stora äpplet.
Abbe säger... Camilla ställ dig upp. Skynda dig, vi måste härifrån. Dom ser att du ramlat ner.
Jag ställer mig upp, lite smålullig och konstig och då ser vi att dom ställer sig runt omkring oss. Vi blev deras mål.

Nästa stund är vi i deras bil. Jag sitter i mitten, groggy. Abbe sitter vänster om mig. Sen sitter det en "typ" brevid mig, och en i framsätet. Han som kör säger inte mycket. Han verkar mest vara "the driver".

I denna stund tänker jag massor. Känslorna är så hemska. Nu ska dom kidnappa mig. Ta mig bort från min familj och göra massa hemskt mot mig. Och jag vet inte vad som kommer att hända med min kära pojkvän som sitter brevid mig.

Jag slåss, skriker och gråter.
Jag skriker på denne "typ" som sitter brevid mig. Hur kan ni göra såhär? varför mig? jag vill inte, jag vill hem. Släpp oss, snälla.
Han bara flinar.
Jag slår till han på käften.
Han skrattar åt mig.

Han i framsätet drar fram en spruta. Den sprutan ska injekteras i mig. När det händer, kommer jag försvinna, och jag kommer inte veta vad som händer med Abbe. Jag kommer vakna och då kommer jag vara bortrövad.

Känslorna nu var ännu värre. Där satt jag. Min pojkvän försökte vara stark. Men jag var inte det. Vi höll varandra i händerna. Och vi visste inte om detta var sista gången vi sågs.

Han sätter sprutan rakt i låret. Jag skriker. Jag känner att jag sakta försvinner bort från den jag älskar. Och vetskapen att abbe ska vara ensam kvar och se hur dom tar mig. Det känns så förnedrande.

Vi håller om varandra. Nu vet jag att helvetet har börjat. Frågorna cirkulerar och jag säger till Abbe, gång på gång. hitta mig, låt dom inte ta mig. Hitta mig. Leta efter mig. Jag älskar dig. Jag älskar dig. Hitta mig... jag älskar dig. Sen gör jag mitt och Abbe "jag älskar dig forever" tecken  (som vi gör i verkligheten ). Sen försvinner jag bort i dimman.

Usch! visst låter det konsigt? en helt weard dröm. Tack och lov, bara en dröm! :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0